Italian 1455-1526 Vittore Carpaccio Locations His name is associated with the cycles of lively and festive narrative paintings that he executed for several of the Venetian scuole, or devotional confraternities. He also seems to have enjoyed a considerable reputation as a portrait painter. While evidently owing much in both these fields to his older contemporaries, Gentile and Giovanni Bellini, Carpaccio quickly evolved a readily recognizable style of his own which is marked by a taste for decorative splendour and picturesque anecdote. His altarpieces and smaller devotional works are generally less successful, particularly after about 1510, when he seems to have suffered a crisis of confidence in the face of the radical innovations of younger artists such as Giorgione and Titian.   Related Paintings of Vittore Carpaccio :. | reve de sainte ursule | Two Venetian Ladies on a Balcony (nn03) | The Ambassadors Depart | Portrat eines Ritters Detail | Meeting of the Betrothed Couple (detail) |
Related Artists:
askevold
Anders Monsen Askevold was born in Askvoll, Norway in 1834. His early training started at the age of thirteen in Bergen under Hans Leganger Reuch. He trained in Dusseldorf under Professor Hans Gude from 1855 until 1859. and he is known as a member of the Dusseldorf school with others like Adelsteen Normann. From 1861 to 1866 he was in Paris. After this he moved back to Dusseldorf where he would spend his winters in Germany and his summers in Norway. Askevold did some commissions for churches in Norway. He died in 1900 in Dusseldorf.
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.
Attributed to john wilson carmichael
1800-1868